Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibrsta gången i St.-Posten 1794. I den bestämmer
skalden närmare sitt ideal. Tvenne gratier gifva Selma
vid hennes vagga Ömhet och menlöshet, och med dessa
egenskaper gör hon, såsom vuxen, många eröfringar,
men hon kan icke qvarhålla dem hon eröfrat, förr än
<len tredje gratien, det glada vettet, hviskat i hennes öra:
“Flicka, för att kanna röra,
Var oskyldig och var öm.
För att bibehålla tycket
Var förståndig och var glad/’
Selma är. som gratien bad,
Ack! för mycket väl — för mycket.
Franzén yttrar om sig sjelf, att han genom studiet
af den Kantska filosofien bragtes dels att någon tid
upphöra med att poetisera, dels att sedan poetisera i en
moraliserande ton. Han omhuldade vid denna tid
lärodikten, och sedan han 1801 blifvit professor i den med
historien förenade praktiska filosofien, blefvo hans
studier af sistnämnda vetenskap ännu trägnare. Men kort
derefter öfvergick han, såsom prebendarie, i det andliga
ståndet, och i det han nu med de filosofiska förenade
teologiska studier, blef Kantianismen för honom, som
för mången annan vid denna tid, en brygga, som förde
öfver från adertonde seklets lösa religiösa åsigter till
kristendomens sanningar; *) och i de senares väsende
inträngde han allt djupare, då hans verksamhet, efter
emottagandet af kyrkoherde-beställningen i Kumla 1812,
blef den praktiske själasörjarens. Många af hans
dikter antyda detta stegrade religiösa intresse; men det
’) Jfr Ljunggren Sv. Wil:s häfder III, s. 147—149.
Ljuuggreu, Smärre Skrifter. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
