Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lem na Eden, kan följa sina kära, som hon på jorden
qvarlemnat. Edvin känner sig tröstad vid
uppvaknandet.
”Som du lofvat, var min Engel”,
Ropte han, ”och i mitt bröst
Fläkta med din myrtenstängel
En odödlig andes tröst.”
Diktcykeln slutar med Det nya Eden liksom med
^tt par ackorder, sedan melodien blifvit spelad till
ända, och ackorderna heta odödlighetens,
salighetens förvissning. Då i "Selma" kärleken skapar "ett
Eden" på jorden, så forer oss "Fanny" till det nya
Eden, der den jordiska kärleken förklaras till en
himmelsk.
Om vi nu, med undanskjutande af alla frestande
försök till metafysisk utläggning, betrakta dennar
diktserie, sådan den föreligger, kunna vi säga, att den
helt enkelt framställer en ung flickas själshistoria.
Hur idealistisk teckningen än är hållen, röjer sig
dock äfven i den samma realism, som i
allmänhet utmärker Franzén. Dikten sväfvar ingalunda
i luften; det visar redan den mängd af smådrag ur
lifvet, vid hvilken den är anknuten, och medelst hvilka
den går fram; det synes äfven deraf, att skalden funnit
nödigt att förklara huru uppfostran och fysiska
orsaker bidraga att så tidigt mogna Fanny för himlen.
Han har icke lagt an på att lemna en religiös
upp-byggelsehistoria, icke att gifva uttryck åt ett fromleri,
som anser allt verldsligt vara syndigt. Fanny är
visserligen en engel på jorden, men en engel af kött och
blod, som gläder sig åt lifvets goda och utan samvets-
Ljunggren, Smärre Skrifter.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
