Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der Selma står och nickar
Emot sin bild och ler.
Men uppåt vänd t, mitt öga
Ser bergets glans, dit Fanny går,
Och tillber i det höga,
Och sjelf förklarad står.
Förlikas ej de tvenne?
Jo, Fanny .Selmas dotter är;
Men Modren efter henne
I tårar stannar här.
Vid bergets fot hon somnar,
Och drömmer livad hon ej har sett.
När allting sig fullkomnar,
Bli jord och himmel ett.
Den melodiösa diktionen och de- många täcka
enskildheterna hafva gjort denna sång mycket berömd,
och den skulle vara ännu vackrare, om den vore mera
klar. De två första stroferna angifva, hvad Franzéns
tolkare icke sett, att •”Selma” och ”Fanny” tillhöra
olika perioder af hans lif och diktning. Såsom
sorglös yngling sjöng han för Selma vid sin luta; men
Fanny lärde han först känna som gammal, som
själa-herde. I dessa båda qvinnor ser han typerna för de
tvenne olika slag af skönhet, hvilka lifvet företer.
Dock skildrar han dessa tvenne skönhetsformer icke
objektivt, utan endast i och genom det intryck, de på
honom göra. Den ena kommer honom att se himlen
neddragen till jorden, all salighet der sammanträngd,
paradiset blomstrande på nytt; den andra lyfter hans
blick uppåt och låter honom se det jordiska upplösas
eller rättare förklaras i det himmelskas glans. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
