Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan anföra flera stora skalder, hvilka sällan
begagna bilder och dock genom de enkla, de
egentliga uttrycken veta åstadkomma en lika god poetisk
verkan, som trots någon af de bildrikaste. Sådana äro
bland andra, Homerus, Sophokles, Göthe. Men de
hvarken kunna eller vilja undvara bilder. Språket är,
som Tegnér säger, ”ett galleri af förbleknade
metaforer: nästan hvarje ord, som nu betecknar ett begrepp,
var fordom en bild; på sin tid lefde han och rördes,
nu är han ett logiskt petrifikat” I detta petrifikat
måste skalden sätta pytt lif, gifva det friskhet och
färg. Som bevis på den ädla enkelhet, med hvilken
Göthe, utan att begagna en enda bild, förstod att
dikta, anför Heiberg det lilla stycket ”An die
Giinsti-gen”, och han afskrifver dessa rader:
HMchter lieben nicht zu schweigen,
Wollen sich der Menge zeigen.
Lob und Tadel muss ja seyn/
Men hade han fortsatt sitt citat, hade han genast stött
på metaforer, ty de tre följande raderna lyda:
rNiemand heichtet gern in Prosa;
Doch vertraun wir oft sub Bosa
In der Musen stillem Hain”
En poetisk teckning kan dock fullt åskådligt
framställas utan användande af en enda bild, hvarpå kan
anföras som exempel Franzéns beskrifning på Fannys
och Edvins kälkåkning i tredje strofen af poemet
”Kälkfarten.” ’)
l) Se ofvan sid. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
