- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
81

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga beskaffenheten af hans fantasi. Hans poetiska stil,
hans brefstil, hans sam talss til skulle eljest icke hafva
samma pregel. Det är i detta hänseende ganska
upplysande hvad Geijer berättar om sin första egentliga
bekantskap med Tegnér. Han hade varit på besök på
Rämen, der Tegnér då’ vistades såsom förlofvad med
liusets yngsta dotter, men icke lyckats blifva med
honom närmare bekant. När han skulle begifva $ig
derifrån, mötte han Tegnér i bruksgatan; först studsade
denne vid mötet, derpå vände han om och följde
honom.

”Jag erfor snart, att man med honom icke kunde
föra något ordentligt resonnement. Han vek af och undan,
och återkom ständigt; och man visste lika litet gången af
hans tankar, som solstrålens väg genom löfven. Ty allt
hvad han sade, blänkte. — Egentligen upprepade han
detsamma, fast med andra ord. Likväl kunde man med skäl
om honom säga, att han var evigt samme, evigt ny. Det
* var ett stjerufall af bländande hugskott, infall på infall,
ett verkligt fyrverkeri i skogens dunkelhet. — Yid hvarje
försök till en ordentlig slutledning vände han sig åt
sidan för att äta lingon bredvid vägen, eller att se efter
en fågel, eller att beskåda en skuttande ekorre. — —
— — Han föreföll mig såsom ett naturväsende, såsom en
grann fågel, såsom en genius med glänsande vingar. Jag
har ej känt någon, om hvilken man med mera skäl
kunnat säga, att han var en ögonblickets varelse. Han var
ögonblickets genius. Ingen har så fångat det, som han;
dess finaste färgdoft, dess flyktigaste glans fästade han
ögonblickligt i en bild, som fick diamantens ljus och färg-

Ljunggreu, Smärre Skrifter. ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free