- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
84

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är emellertid helt naturligt, att då
förtrollningen upphört, och det nyktra förståndet sätter sig
att granska sådana bilder, träda äfven de förbisedda
sidorna fram; och det är sedan från denna ståndpunkt
en mycket lätt sak att mördande kritisera dessa bilder.
Då Tegnér liknade ringen pä Ingeborgs arm vid ”en
lysmask, lindad kring en liljestängel”, anmärkte
Hammarsköld, att liljestängeln var grön och lysmasken
gråsvart med undantag af den enda punkt, från hvilken
i mörkret ett svagt ljussken sprider sig. Han kunde
hafva tillagt att en arm, hvilken är spenslig och smal
som en liljestängel, icke är mycket att skryta med.
Utan att fästa oss dervid, att Tegnér långtifrån varit
den ende skald, som liknat en qvinnoarm vid en
liljestängel *), så behöfva vi blott vädja till läsaren sjelf,
frågande, om han vid denna bild tänkt på gråsvart
kring grönt, eller om icke jemförelsepunkterna
ögonblickligen sprungit fram och han sett en glänsande
ring kring en fin och mjellhvit qvinnoarm? Samma
är förhållandet med liknelsen ”hans slagsvärd, en
stannad ljungeld lik.” Hammarsköld anmärker, att en
ljungeld kan icke tänkas såsom stannad; må vara, men
för det inre ögat kan den mycket väl fasthållas, hvar-

*) I Somadeva Bhattas sagosamling säges i 4:de kapitlet
om den sköna Upakasa, att hennes arm var sirlig som en
liljestängel. (Se Herman Brockhaus’ öfversättningj: Die
Mährchen-sammlung der Somadeva Bhatta aus Kaschmir. Leipzig 1843).
Här är det blott fråga om formen — sirligheten; men hos
Tegnér äfven om fårgen, och bilden användes i enlighet med
det af oss på annat ställe (Smr. Skr. I. s. 195.) påpekade gamla
bruket af epitetet lilje för att uttrycka skär hvithet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free