- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
107

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef föremål för så mycken oskrymtad hyllning, att
han kände sig djupt rörd, och det så mycket mera,
som han vid denna tid fann sig tillbakasatt i sitt eget
fädernesland, der kritiken skarpt nagelfarit hans sista
arbeten. Det är derför icke utan en känsla af
tillfredsställelse han i sina ”Minnen” omtalar, att hans egna
landsmän, som varit vittne till svenskarnes
vördnads-betygelser, hedrade honom på återfärden öfver Sundet
med ett klingande hurrarop. Före hana afresa från
Lund hade festmarskalkar inbjudit honom att
öfver-vara den magisterpromotion, som midsommarafton
skulle hållas; och han hade antagit inbjudningen*).
Den 22 Juni på eftermiddagen anlände han till
Lund och träffade der Tegnér, med hviken han
tillbragte aftonen i biskopsgården. Denne, som vid
sin ankomst till Lund f&tt veta, att Oehlenschläger var
att ditförvänta, beslöt att genom en offentlig
hedersbetygelse bringa den ryktbare skalden ett lysande
erkännande från svensk sida 2). ”Till doktor”, sade Tegnér;
då de om aftonen åtskildes, ”kan jag icke kreera dig,
utan kanslerns medgifvande, men han skall icke hafva
något emot, att jag i morgon kröner dig såsom skald” 3).

Liksom Tegnér vid 1820 års promotion gjort ett
afsteg från den häfdvunna ritualen och afslutade akten

*) Se Oehlenschläger ”Erindringer” IV. s. 72—75, der denna
resa är beskrifven.

*) Tegnér meddelade sin afsigt att lagerkrona
Oehlenschläger åt professorerna Agardh och Lindfors, hvilken senare var
Decanus. Lindfors afrådde, emedan kanslerens tillstånd
saknades, Agardh åter tillrådde på det ifrigaste. Det var sannolikt
på grund af denna öfverläggning Tegnér gaf hyllningen den
form, den fick.

*) Oehlenschläger s. o. s. 80.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free