- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
130

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den afspeglar hans varma och lättrörda känsla, det
ädla och goda, som rörde sig på botten af hans hjerta,
men ock den karakterssvaghet, som gjorde att detta
aldrig bar frukt. Yid sidan om det enkla och
konstlösa finner man der det svulstiga och öfverspända; och
några rader antyda, att skalden redan då hade ett
namn, tillräckligt stort för att framkalla farhågan tor
smickrets berusning. Vi anföra här några utdrag:

”Jag vaknar. Gryningen af en ny dag påminner mig
nya pligter, nya öden. Morgonrodnan förgyller bergets
spets. Kring mitt läger spela hennes strålar, då våren
och naturen småle åt hvarandra samt lärkans drillar helsa
mig med förtjusande toner. Men huru är det fatt? Hvilka
känslor uppväcka sig mot vanan i mitt dolda. Häpnad
intager boställe i min själ, och förskräckelsen bildar sig
med de blekaste farger.

”1 dag öppna sig nya tidskiften, nya hvälfningar.
Ack! i dag går just mitt adertonde år till evighetens
dystra intet.

”Räkning kräfves för det framfarna, och dygden
yrkar sin fordran. Intet att visa, vågar jag ej heller lofva
bättre framdeles. Hvad har jag väl att gifva!

”Din ära, min Skapare, skall jag sjunga så många
födelsedagar, jag genom din nåd får tälja. Af intet till intet
har du ju icke danat mig? Nej, andra rörelser svalla
med mitt blod. Dygden jäfvar tidens domstol . . .
mensk-ligheten ömmar . . . fäderneslandet väntar. Tillstäd detta
solgrand uppoffra sig Dig i dag. En dufva i hårda klyftor
och dolda refvor gömd gläder sig så mycket af solen, som
den tappraste örn, hvars vingar flägta mot hennes strålar.
Ack! hvarföre skulle ej detta stoft lifvas af Din trohet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free