Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket ojemnt i hållning. Det har flera lyckade drag
af naturskildring, det förråder stundom i
känsloutbrot-ten ett rent poetiskt sinne, men har dessemellan
platt-h^ter och öfverdrifter i mängd. I denna, som i de
flesta dikter af Lidner från denna tid, framlyser en
stor beundran för Gustaf den III.
”Hvad ceder är bland trän, hvad lejon ibland djuren
Är Gustaf ibland allt, som finnes i naturen. —
Achilles hälsas stor och Henrik lika så;
Men när jag Gustaf ser, så kallar jag dem små:
En sten af någon glans mot solen ensam blänker,
Sätt en demant bredvid, få se livad sken han skänker.
Sedan han nämt, att förr en utländsk hand nied
gyllne tömmar förde landet, utropar han med
hänsyftning på regementsförändringen 1772:
”men sköldmö tyst, den tiden evigt glöm,
Att lasta fosterland den sak är dyr och öm.
Kung Gustaf sjelf befallt, ej nämna Sveriges våda.
Men nådigste Monark, att på regnbågen skåda
Och syndafloden ej i samma viste sig
Det ju omöjligt är. Likså med det och dig.
Nog af — vi sett vår nöd, vi känna nu vår lycka.”
Största uppseende tycktes han dock väckt genom
sin "Ode öfver Magister-Promotionen vid K. Carol.
Akademien den 23 Juni 1775." Den kallas i Lunds
Weckoblad "välskrifven" och synes hafva gjort hans
namn bekant äfven utom universitetsstaden och dess
närmaste omgifning ‘)
*) Denna ode är tryckt i 7:e upplagan af Lidners
skaldestycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
