- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
142

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yttrandet om den tolfåriga erinrar oss om en
historia, den vi hört af en nu lefvande svensk litteratör,
och hvilken möjligen kan med detta yttrande stå i
samband, hvarföre vi också här inflicka den.
Berättarens moder brukade omtala, att hon som barn var
elev i en af de pensioner, der Thorild meddelade
undervisning. En dag hade Thorild, i barnens tycke
onödigtvis, utdragit lektionstimman, och de började
sins emellan hviskande uttala sin önskan, att han snart
måtte gå. Thorild ville veta, hvad de hviskade om;
men då ingen ville säga det, förklarade han, att de
dagen derpå skulle ovilkorligen för honom omtala det*
Flickorna, som med vanlig barnskarpsinnighet kommit
under fund med hans svaga sidor, beslöto nu att roa
sig med honom. Berättarens moder utsågs att följande
dag afgifva den äskade upplysningen, och efter
öfver-enskommelse svarade hon på hans fråga, att de
önskat, att, när de en gång skulle gifta sig, de då måtte
få en sådan man som han. Thorild blef synbart förtjust
och hade sedan till sin förklarade gunstling den lilla
skälmaktiga flickan. Var kanske hon den tolfåriga?

Emellertid torde det anförda bidraga att sätta hans
kärlek till mamsell Hindström i rätt belysning. Det
sannolika är, att smickrad fåfänga ingick till icke så
ringa grad såsom en beståndsdel i hans kärlek,
liksom äfven i hans vänskap. Det ”anstod” Thorild att
se sig föremål för en ung flickas svärmiska dyrkan,
förbehållande sig sjelf friheten att få åt heöne
utpor-tionera af känsla så mycket eller så litet det behagade
honom. Han gjorde för öfrigt anspråk på att damerna
skulle göra honom sin cour, icke han dem sin. Han
skrifver en gång: ”Jag älskar alla fruntimmer som din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free