- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
155

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna dristighet hos mig uppstått. Ofta väcks i vår själ
vissa tankar, i vårt hjerta ett visst hopp, vissa aningar,
för hvilka man ej kan göra sig redo. Skulle det icke vara
en vink af försynen, som någon gång tillåter en bönhörd
själ att lyfta ett hörn af framtidens täckelse! — Store Gud!
om nu så vore!”

Sådana uttryck, som ”aningar, för hvilka man
icke kan göra sig redo” eller ”lyfta ett hörn af
framtidens täckelse,” kunde icke annat än tilltala en man,
hvilken smickrade sig med att stå i förtroligt
förhållande till andeverlden, och som af egen erfarenhet visste
hvad aningar .hafva att betyda. Han såg, enligt
Kellgrens beräkning, en försynens skickelse i detta bref.
Dess verkan blef derefter.

I slutet af november 1794 hölls konselj.
Beredningen hade förbigått de på förslaget uppförde samt
rekommenderat Mathesius och en Girelius, hvilken
senare tjenstgjort vid svensk församling i Amerika.
”Lin-derholm hade haft så stora förespråkare och så stora
löften, att man ansett honom säker.” Hertigen sjelf
förordade varmt Mathesius, åt hvilken han påminte sig
hafva gifvit sin muntliga försäkran om nådig hugkomst.
Men Reuterholm svarade, att för denna gång borde
Kjellander hafva företrädet: ”han kände hans
förtjenster och hade haft bref af honom ” Med honom
instämde rikskanslern, justitiekanslern samt
statssekreteraren; och saken var afgjord.

Märklig är den oro, som öfverföll Kellgren, sedan
han afsändt brefvet till Reuterholm, en oro, som
ganska skönjbart röjer sig. Den 1 december kände han
redan utnämningen, men vågade icke berätta den för
Kjellander; han säger blott, att ”det är all apparance
att brefvet så väl som de andra mesurerna gjort sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free