- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
157

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i förtroendet, och brefvet slutar med orden: "Förstör
detta och alla bref i samma ämne."

Det var icke för sin egen del Kellgren fruktade;
han var redan nu svårt sjuk och kände hur döden
nalkades; men tydligen har han vid denna tid helst velat
glömma hela tilldragelsen. Det har gått Kellgren,
som mången annan med lifligt sinne och lekande
inbillning. Man får ett godt infall, ett pikant, ett
qvickt; man förälskar sig allt mera och mera i
detsamma; man ger sig ingen ro förr än man fått det
omsatt i ord och handling. Som bekant, är ingenting
svårare än att undertrycka en qvickhet. Om nu en
qvickt anlagd plan misslyckas, kan man väl känna sig
harmsen öfver utgången, men planen sjelf betraktar
man ofta nog ur estetisk synpunkt, fröjdar sig åt
dess sinnrikhet och kan skratta midt under harmen.
Men har anläggningen framgång, då händer det
understundom, och det alltid hos ädlare sinnen, att
synpunkten vid bedömandet af planen plötsligen vexlar,
från en estetisk blir en moralisk, så att med glädjen
öfver utgången blandar sig en känsla af obehag öfver
de använda medlen. Så var Kellgren utan tvifvel glad
öfver att hafva kunnat tjena sin svåger och sin syster,
och denna glädje uttalar han äfven i sina bref; men
om än den omisstänksamhet, hvarmed den stolte och
och sjelfkloke Reuterholm gick i fallan, ett ögonblick
synts honom komisk, så har hans finkänsliga själ icke
kunnat undgå att nästa ögonblick förnimma
samvets-styng, och den känsla, Reuterholm ingifvit honom, har
tydligen varit en blandning af blygsel, medlidande och
tacksamhet. Derföre har han helst sett, att hela
historien blefve begrafven. Och det kunde den gerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free