Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boskulla och satt der och lade en patience, som han
lärt af Virginia och hvilken aldrig ville gå ut. Den
önskan, han förknippade med patiencens utgång, är
lätt att gissa. Patiencen hette "Lilla Madam" och
finnes besjungen uti en visa, intagen i "Samlade
arbeten" under titel: "Een yncklig Klago-Vijsa öfver
then lilla Madam" m. m. I almanachan heter det:
"Om qvällarne vid Boskulla lade jag "lilla Madam."
Det var en långsamhet och en tomhet under Virginias
sjukdom. Och jag var rädd att hon skulle dö."
Under dessa veckor skref han Nottur nos romans i "Den
siste Foscari," deri sannolikt denna strof leder sitt
ursprung ur skaldens oro för den sjuka:
”Om plågans engel, kall och stum,
Sig lägrat vid din sida
Och dömt dig, på ditt hvilorum,
Att vaka och att lida —
Blir natten lång,
Hör på min sång!
Jag kommer åter än en gång.”
Den 20:de Februari återsåg han Virginia frisk,
och dagen är utmärkt med soltecknet.
Den 20:de Mars firade han sin födelsedag.
"Virginia kom hit. Hon önskade, att allt, hvad jag önskar,
måtte tillfalla mig, om det vore mig nyttigt. Ack!
hon visste ej hvad jag önskade." Två dagar derefter
gaf hon honom ett "dyrbart minne" för hans album.
Jemte denna anteckning står ett stort rödt
malteser-kors och deri ett V.; derunder läses Stagnelii ord:
”Ju högre lif, ju större qval du röner,
Ett kors är denna jord för ljusets alla söner.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
