Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Das war dasF Det vemod och den resignation,,
som frampressat denna suck, voro så mycket djupare,,
som de gälde icke ensamt kärleksdrömmen; de gälde
äfven "pånyttfödelsen."
III.
Ännu några månader tillbragte Nicander på Boo,,
och dess’ värre saknas icke anledning till den
förmodan, att skaldens lefnadssätt påskyndat skilsmessan
från detta ställe. I början af 1836 återvände han till
Stockholm och vistades der de tre återstående åren af
sitt lif. I ekonomiskt hänseende voro dessa år så till
vida mindre tryckande, som nöden kunde afvisas; men
den skapande kraften var i afbagande, helsan var
vacklande, och bedöfvande medel blefvo allt tätare
anlitade. Den 7 Februari 1839 gjorde döden slut på hans
lidande; i en förtrogen väns armar utandades han sin
sista suck.
Om man vid detta dödsläger, öfverskådande det
lif, som der slöts, låter blicken dröja vid de
förväntningar, som gäckades, vid de löften, som icke hunno
inlösas, vid det skeppsbrott, skaldens lycka led, då
kunde man känna sig frestad att med honom sorgset
suckande utbrista: "Das war das! Tavra åé rjv xoiåvza/"
Men sådant vore likväl otacksamt, då man erinrar sig
det myckna sköna, skalden ändock skänkt oss. Kunde
han gifvit något mera? Kunde han gifvit något bättre?
Hvem vågar att på dessa frågor lemna ett afgörande
svar. En högre domare fäller utslaget, och till denne
domare blickade skalden sjelf förtroendefullt upp. Uti
"Lugnet i Stormen," ett stycke skrifvet strax efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
