- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
187

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med sig sjelf om han icke skulle med ett skott på
engång sluta sina öden; men han afhålles af tanken
att ännu tillfälle kunde yppas för honom att vinna sitt
mål. Nu hade han en tid bortåt varit dyster och
sluten, förfallen i ett känslolöst tillstånd, då han bara åt
och drack; men ”det är i sjelfva verket det
lyckligaste . . . (. Lifvet är ett helvete, menniskorna äro
furier”. Han ville derföre spela terning med ödet om
sin lifsgnista. ”Jag tänker ej på annat än medel att
väcka uppseende, och det besynnerligaste är, att jag ej
söker tillfälle att ernå det. Jag är mig sjelf en gåta”.
Till sällskapet W. W. i Upsala, af hvilket han var
medlem, villa han skrifva en afhandling och bevisa,
att sjelfmord vore tillåtligt. Hammarsköld var genast
redo att skrifva öfver samma ämne och försäkrade, att
han hyste lika tankar med Livijn i denna punkt.

I den elegiska duett, som de båda vännerna
uppstämde, blandade sig då och då tonerna af
Stenham-mars brummbas. Han var den förståndige; han
af-rådde Hammarsköld från Greifswaldsresan, erinrande
om, att Greifswalds-magistrarne hade så ringa anseende;
han lexade rätt kraftigt upp honom, då den hetsige
och förflugne vännen, varm af sina Fichte-studier,
upp-stälde det påståendet, att ett samvete icke fans.
Stenhammar konditionerade vid denna tid hos lagman Rääf,
och äfven han synes hafva blifvit förtrollad af Nora.
Han gaf henne verser på hennes bröllopsdag mot
hennes heliga löfte, att icke visa dem för någon, och till
Hammarsköld skref han, att han vördade henne som
en gudomlighet och gladde sig, att han på sin ensliga
vandring mött ”en enda dygdig själ”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free