- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 3 /
194

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag bland mängdens vanliga djur.” Men han talar
dock icke mera om att ”härja jorden” och ”förstöra
menniskoslägtet;” han har kunnat begränsa sig ända
derhän, att han i Nov. 1805 kan skrifva till
Hammarsköld, att den ”sanna äran är vitterhetens ära;” också
lägger han jemt planer för nja vitterhetsalster,
lyriska stycken, komedier och tragedier.

Jemför man den känslosamhet, som i denna
Li-vijn-Hammarsköldska brefvexling kommer till orda,
med den, som herskade i slutet af förra seklet, så
hafva båda vissa beröringspunkter: sjelfbespeglingen,
på grund af hvilken man fann sig sjelf så oändligt
intressant och andra så oändligt tarfliga, verldsledan,
vän-skapsförgudningen och sjelfmordstankarne. Men
olikheten är lika stor; den generation, som vuxit upp under
de af franska revolutionen framkallade krig, var mera
nervös och lidelsefull; den var icke fallen att böja sig
för det bestående; den längtade tvärtom att få taga
fatt på det och kasta det åt sidan. De äldre trånade
efter lycka, dessa yngre pockade på lycka.
Njutningslystnaden, som hos de förra framträdde maskerad,
visade sig hos de senare ohöljd. Då Livijn och
Hammarsköld stälde sig framför speglen, funno de sig ické
af den anledning intressanta, att de hos sig upptäckte
”ett ömt och dygdigt hjerta,” och det var icke på detta
de stödde sina anspråk på företräde framför andra; de
stödde ett sådant snarare på mängden och styrkan af
de känslor, som sjödo och hvälfde sig i deras barm, på
de oändliga möjligheter, som de hos sig trodde sig
förmärka. ”Dygden,” som för de äldre hade så stor betydelse,
bekymrade dem föga; Livijn förklarade ju, att han vore
i stånd till brott, till blodsskuld, blott han dermed finge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/3/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free