Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Några inledande synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övriga hade 1,213,400, vilket gör inalles 9,576,920 eller i runt
tal 10 miljoner.
Här må nu några siffror anföras rörande vårt eget land.
Stockholm, som räknar föga mer än 400,000 innevånare,
alltså omkring femtedelen av Wiens befolkning 1909, var
år 1919 välsignat med ej mindre än 72 biografteatrar eller
nära nog lika många som Donaustaden med sina 2 miljoner
invånare ägde 10 år förut. Sedan dess har antalet
ytterligare ökats, men om vi nu hålla oss till antalet 72 och
beräkna, att var och en av dem i medeltal besökes av 300
personer dagligen — de flesta biografer torde giva minst 2
föreställningar varje kväll — så komma vi pä en månad upp
i ett antal av 648,000 biografbesökare. Då man kan
antaga, att biografverksamheten här bedrives minst 8 månader
årligen, få vi endast på Stockholm en totalsumma per år av
5,184,000 biografbesök, ett häpnadsväckande tal för en stad
av ej större dimensioner.
År 1918 beräknades vårt lilla land ha 35 miljoner biografbesök
årligen. Med det ständigt växande antalet biografer torde
vi väl nu vara uppe i ett antal av 40 miljoner. Här om året
antogos de årliga utgifterna för biografbiljetter uppgå till i
runt tal 6 ½ miljoner kronor. Genomsnittspriset var då
endast 20 öre. Då det väl i närvarande stund torde uppgå
till 1 krona, finna vi, att vårt folk på detta nöje årligen offrar
bortåt 40 miljoner kronor. Detta är ingen bagatellsumma
för ett folk, som är så litet och till på köpet hetes vara
fattigt. Men fallet utgör blott ett nytt bevis bland de många
på vårt folks bristande ekonomisinne.
Vad biografen alltså lär vårt folk — inte är det sparsamhet.
Men om den blott representerade ett verkligt folkbildande
nöje, vore ju dessa pengar dock icke bortkastade. Tyvärr
måste man ju emellertid med hänsyn till vad som ofta bjudes
på biograferna säga, att pengarna i de flesta fall kunde
användas bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
