Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättvisan fordrar emellertid, att vi även återge följande
notis av senare datum. Skada blott, att notisens
behjärtansvärda innehåll fått en så knapp formulering, att den troligen
undgått ett stort antal läsare.
Filmen i Amerika arbetar för Europas hungrande barn. Den
nybildade föreningen European Relief Council har redan lyckats
omvända filmens män till sin förmån. Måndagen den 24 januari
ha dessa mäktiga herrar beslutat, att vinsten av alla dess
föreställningar på vissa teatrar skall gå till Mr. Hoowers fond för de
hungrande europeiska barnen. Och icke nog därmed. De ha
uppdragit åt flera filmförfattare att skriva filmer över ämnen, som kunna
inspirera åskådarna att ingripa för detta ändamål. Mr. Hoower
säger, att filmen på detta sätt, ställd i barmhärtighetens tjänst,
kommer att gagna icke blott Amerika och de lidande barnen, utan
även sig själv, därigenom att den lyftes upp på högre plan. (D. T.
24/1 1921).
Förbättringen är glädjande. Men på någon varaktig
omvändelse har man ju ännu litet svårt att tro — även om
rätt många exempel finnas på att även den internationella
filmbranschen medverkat till mången god saks genomförande.
I Ryssland tycks man sakna alla begrepp om vad
anständigheten fordrar. Vid tiden strax efter Reimskatedralens
beskjutning lär på vanliga biografer i S:t Petersburg ha visats
en film, varå inspelats tyska officerare, våldtagande unga flickor
i deras anhörigas åsyn framför högaltaret i en katedral, andra
detaljer till förhöjande av realismen att förtiga, vilka i tryck
icke kunna återgivas.
Nu kunna de utländska filmfabrikanterna kanske
försvara sig med att det i allmänhet var på initiativ från annat
håll, som dylik förkastlig propaganda eller rättare sagt
krigshets kom till. Men vårt eget lands filmbyråer och
biografägare hade givetvis ingen anledning att följa de utländska i
spåren. Det måste ock rättvisligen medgivas, att många av
våra biografer ofta i samma program lojalt visade aktuella
och andra bilder från båda de stridande parterna.
En fråga, som i detta sammanhang ofrivilligt tränger sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
