Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom de gamla rövarromanernas ädla hjältar, vilka rövade
från de rika för att ge de fattiga, tillvunno sig naiva läsares
och läsarinnors beundran, så kan en filmens kallblodige
gentlemannainbrottstjuv från vår egen tid alltför lätt fascinera en
omogen och okritisk publik, framför allt den, som ännu
befinner sig på skolstadiet och ej fått sin moraliska utdaning
avslutad. Vad undervisare och uppfostrare med möda byggt
upp, kan sålunda i en handvändning fullständigt nedrivas.
Det vore inte ett ögonblick för tidigt, att skolan å
föräldramötena metodiskt sörjde för upplysning om förbrytelsernas
psykiska orsaker och verkningar och klarlade den inverkan
skådandet av filmer med motiv ur förbrytarvärlden har på
såväl barn — som i vissa fall vuxna. [1] Må med all kraft
framhållas, att det här är något liknande som vid
smutslitteraturfaran även så till vida, som det dåliga inflytandet
icke ligger i att någon då och då läser en dålig bok eller
betraktar en dålig teaterpjäs, utan att det är vanan vid sådan
själaspis, det att liksom leva sig in i detta skenhjälteliv, denna
atmosfär av befriele frän alla moraliska band och social
ordning, som hotar att nedriva det uppfostringsarbete, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
