Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Filmens suggestiva faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadens frestande nöjesliv, Kärlek och lump (röd), Oskyldigt
straffad (gul), Opium (gul), Fruns nycker, Bara en modell (gul),
Sågverkets mysterier (röd), Börsspekulationens offer (gul), Satans
dotter, En djävulsk intrig, Hans bröllopsnatt, Andra fruars
män, Första älskarinnan, Vad gör en kyss?–-(gul),
Frestaren (gul), Revolverkavaljeren från Texas o. s. v.
Redan titlarna väcka till liv en del föreställningar, som
knappast kunna räknas till de önskvärda, även om innehållet
ofta kan vara bättre än etiketten. Men med kännedom om
filmgenren överhuvudtaget kan man tryggt påstå, att filmer
sådana som de nu uppräknade inte precis äro
förtroendeingivande eller kunna räknas till den s. k. goda filmlitteraturen.
Lika fullt få barnen alltför ofta medfölja sina föräldrar pä
premiärerna, vilket bevisar, att man icke ens gitter övertyga
sig om, huruvida filmen är röd eller gul [1], ej heller bekymrar
man sig om anslagen vid biografens ingång. Biografbetjäningen
har ej heller så lätt att övertyga sig om barnens ålder, och
den utsättes för många obehag av enfaldiga föräldrar. Vad
beträffar filmtexterna så äro dessa ofta missledande eller rent
felaktiga, särskilt ä lärofilmerna, Och därtill avfattade på ett
språk, som är under all kritik. Strävanden ha dock på senare
tid gjort sig gällande inom det svenska filmfacket att få dessa
brister avhjälpta genom anställande av litterärt bildade
personer för textgranskning, utredigering av program o. s. v.
Man säger, att ett folks konst, press m. m. äro värdemätare
på dess sedliga ståndpunkt. Detta gäller minst lika mycket
om biograferna. Våra biografer äro visserligen icke sämre,
utan snarare i stort sett bättre än andra länders. Men de
äro icke så goda, att de kunna sägas utgöra ett verkligt
förädlande folknöje. Detta vare sagt med allt erkännande av
det svenska filmfackets bemödanden att frigöra sig från sådant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
