Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
område. En tysk författare, Leopold Schmidt, går än längre,
då han förklarar, att »ju högre ljusbildens yttre sceniska
apparat är utvecklad, dess mer påfallande framträda den inre
tankefattigdomen och dramats egen poetiska svaghet». Dr
Albert Hellwig’ uttalar sin förkastelsedom pä följande sätt:
»Knappast sämre än de på biografen fritt uppfunna dramerna
äro efterbildningarna av klassiska teaterstycken».
Karl Scheffler förklarar i Vossische Zeitung (80/n, 1919),
att det skulle vara bortkastad möda att söka konstnärligt
förädla kinematografen, enär den inte har det ringaste med
konst, vetenskap, kultur och folkuppfostran att göra.
Benno Riittenauer är om möjligt än hårdare i sitt omdöme.
»Kinematografen», säger han, »liksom allt väsentligt mekaniskt
•innefattar i sig mera det kulturfientliga än det
kulturbefordrande, därom råder intet tvivel, försåvitt man fattar kultur
blott i en högre, d. v. s. andlig mening. För min personliga
del betraktar jag den som en råhet. Till och med den råaste
cirkus är i jämförelse med den ett högt konstinstitut.»
Herman Kienzl har en föga mindre rigorös syn på saken,
då han säger: »Jag anser kinematografen för en kulturskada
i varje hänseende. Den uppfyller ett högre ändamål blott
under förutsättning, att den tjänar den naturvetenskapliga,
geo- och etnografiska undervisningen. Staten borde genom
tvång inskränka den därhän.»
Den framstående tyske konsthistorikern professor Konrad
Lange är icke mycket mildare, när han i sitt nyligen utkomna
arbete »Das Kino», som obestridligen intager en första rangens
plats inom den kritiska filmlitteraturen, yttrar följande:
»Kino-dramat är i enlighet med hela sin art anlagt på sensation.
Tager man bort denna, d. v. s. avlägsnar man de osedliga
glanspunkterna ur framställningen, blir ej mycket övrigt.
Verkningarna slå om i det långtrådiga. En sådan film verkar
som en anekdot, i vilken man tagit bort klämmen. Det
återstår blott ett uppradande av fadda och färglagda scener,
-som inte intressera någon människa.» Men han sätter kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
