Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då i praktiken pantomimen blott erhåller medelmåttiga eller
rent av undermåliga framställare, kan filmkonsten tack vare sina
gynnsamma ekonomiska förutsättningar mot ofta rent av
furstliga honorar engagera sceniska konstnärer av högsta rang.
Man har vid en jämförelse mellan teaterdramat och
filmdramat anmärkt som brister hos det senare dess saknad dels
av verkligt rumsperspektiv — bilderna framträda nämligen
på en plan yta, d. v. s. tvådimensionella — dels av ordet som
uttrycksmedel. Denna anmärkning kan ju icke jävas. Och
nian har sagt, att om filmdramat gjordes i tekniskt hänseende
aldrig så fullkomligt med stereoskopiskt framträdande bilder
och en samtidigt verkande grammofon, som kompletterade
mimiken med en motsvarande dialog, [1] skulle det likväl icke
[1] Som bekant har problemet »den talande filmen» lösts på ett, som det
uppgives, fullt tillfredsställande sätt av en svensk uppfinnare, ingeniör Sven
Berglund. Om betydelsen av denna uppfinning skrev Stockholms Dagblad
(d. 18 febr. 1921) bl. a.:
Visst är, att filmfotofonen har stora möjligheter att slå igenom, när den
denna gång framträder i presentabelt skick, vilket den inte gjort vid sina
tidigare entréer i världsvimlet. Den har, som man vet, varit mer eller mindre
misslyckad, när den under andra älskliga namn presenterats som undergud.
Både för språkundervisning och inom det politiska livet, den medicinska
vetenskapen samt som detektivapparat är den en lovande faktor och allt
möjligt annat.
För teaterarkivet är den naturligtvis också särdeles intressant. Den kan
ju bevara till eftervärlden scener, inspelade av våra favoritskådespelare, låta
-Selma Lagerlöf berätta en saga, Heidenstam deklamera, våra politici hålla
ljungande tal o. s. v. Men som pricken över i-et i vanlig film är den omöjlig.
Filmen är och skall vara en konst, som talar med sin tystnad, annars blir den
endast en dålig teaterimitation.
Det tycker också doktor Gustaf Berg i Svensk filmindustri, enligt vad han
förklarade på Stockhoms Dagblads förfrågan: Det blir en illustrerad
grammofon och ingenting annat, säger dr Berg. Filmens styrka ligger i dess
tystnad. Det bara felas, att den skulle börja prata svenska — vilket skulle
helt och hållet fråntaga den dess internationella betydelse och förresten
också göra den hart när obegriplig i Skåne. Alldeles omotiverat, så vilt jag
kan begripa. Däremot har uppfinningen säkert en stor uppgift att fylla på
en hel del andra områden, och i biografernas aktuella dagsbilder kan den
måhända finna en plats med någon deklamationsscen och dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lhbiograf/0097.html
