Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verka annat än som ett mer eller mindre misslyckat försök
att återspegla dramatisk konst.
Ja, det är ju obestridligt att det ordlösa filmdramat kommer
till korta, när det gäller att på ett levande sätt söka återge
mänskliga lidelser och mänsklig tragik. Just därför att det saknar
det andliga uttrycksmedel, som det uttalade ordet äger, verka de
själsliga konflikterna av tragisk innebörd primitiva och
oförmedlade på filmscenen. Den bästa bekräftelsen härpå ge ju
filmdramerna själva genom den obligatoriskt förklarande text,
som på den vita duken då och då kastas fram.
Dramats uppgift är att vara en sammanträngd, koncentrerad
avspegling av det mänskliga livet. Det hopar inom en trång
ram en mängd andligt stoff, som i verkligheten skulle
utbredas på en bildligt talat långt större yta. Dramats
verkningssätt blir därför på visst sätt starkare än livets, enär det är samlat
i en brännpunkt. För att dramat ej skall verka rätt och
brutalt, när dess uppgift är att avspegla starkare mänskliga
affekter, kräves fördenskull, att uttrycksmedlen äro så skiftande
och känsliga som möjligt. Det är just författarens ordkonst,
som härvidlag har avgörandet, det är det skrivna och talade
ordet, som skall belysa, förklara och försona vad som eljes
lätt skulle verka grovt och brutalt. Men det är just detta
belysande och förklarande element, som biografdramat saknar.
När biografdramat skall återgiva det mänskliga livets
starkare affekter, uppstår lätt den faran, att det, på grund av
förut anförda skäl, verkar rått och motbjudande på ett sätt,
som icke behöver bli förhållandet med ett talscenens drama
med motsvarande motiv. Och härtill kommer en annan sak.
Man vet, att ett drama på talscenen blott är en föreställning,
att de agerande endast imitera. Men biografdramat ger en
suggestion av ohygglig styrka, man har icke inför dess bilder
samma känsla av att det hela blott är en overklighet —
det kan nämligen tänkas vara en omedelbar reproduktion av
en handling i verkligheten. Vi behöva blott tänka på den
vidriga scenen i »Broken Blossoms», där den stackars flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
