Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dess dramatiska värde. Drama är handling och icke
endast tal, och att handling utvecklas även i filmdramat kan
ju ej bestridas. Tvärtom utvecklas där stundom mycket mera
handling än i det naturliga teaterdramat. Men det dramatiska
förloppet ställer sig något olika. Under det att i teaterdramat
handlingen utgör ett inre händelseförlopp, som med logisk
nödvändighet utlöses i yttre handlingar, utgör handlingen i
filmdramat snarare ett rent yttre händelseförlopp utan det
kausala samband mellan handlingens detaljer, som är
utmärkande för det sceniska skådespelet. Är händelseförloppet i
teaterdramat rent dramatiskt, blir det därför i filmdramat
episkt-dramatiskt, och filmdramat blir fördenskull
huvudsakligen en dramatiserad berättelse i levande bilder. Härav
framgår, att filmdramat är en självständig konstart, som varken
vill eller bör förblandas med scendramat. Det. bör därför få
vara sig självt.
Den grundväsentliga skillnaden mellan teaterdrama och
filmdrama medför även en artskillnad mellan den sceniska
skådespelarkonsten och den skådespelarkonst, som utvecklas
på filmen. Konstkritikern Aug. Brunius ger en antydan härom
i följande reflexioner (ur G. H. T. 27/1 l9l9):
En ogynnsam inverkan från filmspelet har i min tanke redan
länge varit möjlig att konstatera hos andra svenska skådespelare
och skådespelerskor i en benägenhet för att göra fristående
scener, att spela flera figurer inom samma rolls ram, att med ett
ord glömma totalkaraktären. Det är en mycket naturlig följd av
filmspelets teknik, som inte tillåter någon kontinuerlig aktion utan löses
upp rent i detaljer. Filmskådespelaren är detaljmakare; det är hans
styrka och svaghet.
Att kalla filmdramat en inkräktare eller en tjuv på den
rent dramatiska konstens område synes alltså innebära en
väl stark anklagelse. Filmkonsten är helt enkelt en
konkurrent till den sceniska konsten och kanske liksom alla upp-
——————————————
måga att erövra hela världen. Det är ju en styrka, som mer än uppväger
svagheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
