Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komlingar en smula hänsynslös och gåpåaraktig i sitt
uppträdande. Men den har obestridligen rätt att finnas till och
utgöra en konstart för sig, som för övrigt ännu icke
utvecklat alla sina möjligheter. Den sceniska konsten har dock
ingenting att frukta, ty den kan aldrig ersättas av filmdramat,
ej ens av den talande filmen, som endast kan bli en
konkurrent till den ordlösa. Men om den teatersceniska konsten
fått sitta hårt emellan, bör detta snarare lända den till fördel
än till nackdel, enär den därigenom av självbevarelsedrift
tvingas till självtukt och drives upp mot högre och ädlare mål.
Den kommer för övrigt alltid att bevara sin rangställning
som den högre konstarten.
I ett nyligen utkommet arbete, »Das Lichtspiel», ger
författaren d:r Victor E. Pordes — han är naturligtvis tysk;
tyskarna stå onekligen främst ifråga om kritisk och
konstfilosofisk värdesättning av filmens väsen och möjligheter —
fullständig upprättelse åt filmdramat, och ingen torde ha visat
större förståelse än han för detta dramas onekligen stora
betydelse och framtidsutsikter. Han fastslår filmdramats natur
såsom immanent dramatisch, »ty», anmärker han, »dramat i
och för sig är ju redan enligt ordalydelsen ingenting annat
än handling, och, omvänt, varje sluten, i konstnärlig avsikt
framställd handling blir för vår estestika uppfattning ingenting
annat än ett drama». Han tillerkänner ej heller talet någon
grundväsentlig betydelse för dramats egenskap av drama, ty,
säger han, »ordet är självt icke ändamål, blott ett medel,
en symbol och ett hjälpredskap för uppbyggandet av en
dramatisk handling». Och han fastslår, att i filmen är ordet
i detta hänseende umbärligt, såsom ju också verkligheten
visat. Han anmärker träffande, att filmdramat utgör ett
uttrycksmedel för tingens dramaturgi, i det att i ett visst
handlingsmoment ett föremål projicieras och får sig tilldelad
sin roll, t. ex. ett brev, vars innehåll visas oss, en almanack
med sitt datum, en fotografi, en klocka o. s. v. För ett
ögonblick blir då detta föremål dramatiskt besjälat, stumt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
