Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock vältaligt, dessutom en effektfull och till sin väsensart
ny kontrast till människornas rörliga, föränderliga spel. Han
fastslår alldeles bestämt filmdramats egenart såsom dramatisk
•handling i levande fotografi och säger, att kinematografien
har sin egen väsensart, sina specifika medel, sin egen estetik
•och vidare att den förbinder andligt innehåll med rent
teknisk form, skänker nytt stämningsinnehåll och uppväcker nya
perspektiv, öppnar nya, i dag ännu delvis tillslutna
dramatiska möjligheter.
Pordes glömmer ej heller att framhålla de överlägsna
tekniska hjälpmedel, med vilka kinematografien kan åt
filmdramat förläna sceniska effekter, som den vanliga teatern
förgäves sökt förverkliga. Naturligtvis har detta ej något
direkt samband med filmdramats förmåga eller oförmåga att
fylla de krav, man ställer på ett drama för att förtjäna
•detta namn, men alldeles utan betydelse är det dock icke.
Även en annan tysk förf., Georg von Lukäcs, fastslår
filmdramats egenart och bemöter energiskt den missuppfattningen,
att det rent av skall kunna ersätta den verkliga teatern
genom teknikens utveckling och ett fulländat reproducerande
av det talade ordet.
Denna sköna dröm, anmärker Luács, är dock en stor villfarelse.
Den förbiser grundvillkoret för all scenverkan i verkningen av den
faktiskt närvarande, levande personligheten. Ty det är icke i
skådespelarens ord och åtbörder eller i dramats tilldragelser som orsaken
till teatereffekten ligger, utan i den makt, vilken en människa, en
levande människas levande vilja oförmedlat och utan en hämmande
ledning utövar på en likaså levande människomassa. Skådebanan
är absolut realitet. . . . Saknaden av denna realitet är det
väsentliga kännetecknet för biografen. Icke emedan filmerna äro
ofullkomliga, icke emedan gestalterna än i dag måste röra sig stumma,
utan emedan de blott representera rörelser och handlingar av
människor, men icke äro några människor. Detta är icke någon
brist hos biografen, det är dess begränsning, dess principium
stili-sationis. Därigenom bli biografens så att säga skugglikt livsäkta,
icke blott genom sin teknik utan även genom sitt verkningssätt
verklighetstrogna bilder på intet sätt mindre organiska och levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
