- Project Runeberg -  Biografen, ett ord till fackets män samt till föräldrar och lärare /
101

(1922) [MARC] [MARC] Author: G. Halfdan Liander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men man skall icke blott höra sina egna. Givetvis ha
härvidlag uttalanden från främmande håll större betydelse,
då man icke har anledning att misstänka dem för partiskhet.
Jean Morizot yttrar i »Scenarios» julnummer (1920) bl. a.:

Ensamma i Europa resa sig svenskarna vid sidan av
amerikanerna. De bringa oss underbara rikedomar av lugn skönhet och
teknisk framställning. Ty även de äro ett ungt folk. —

Den sista komplimangen är visserligen en sanning med
modifikation, ty svenskarna äro ju som bekant en av de
äldsta nationerna i Europa; men om vårt folk verkligen lyckats
bevara sig ungt, så beror det nog till stor del därpå, att det
på grund av landets avskilda läge förblivit obesmittat av
många bland kulturens sämre inflytelser.

I »L´information» (20/12 1920) läses ett ej mindre
smickrande omdöme om den svenska filmkonsten:

De svenska filmerna komma inte i överflöd, men då de komma,
visar det stora flertalet av dem prov på nära nog fulländning.

Nu må man emellertid ej tro, att den svenska filmkonsten
skulle vara ofelbar eller att den alldeles undgått kritik. Tvärtom,
Vi tillåta oss anföra en generell anmärkning, som signaturen
»Mästerman» i »Scenen» (15 okt. 1920) riktar mot vår
filmregi, när han som en av den svenska filmens svagheter
betecknar bristen på verkligt skapande fantasi i handlingens
utformning i detalj. Handling finns det nog, säger han, »men
den skrider alldeles för långsamt fram, och man skiljer inte
tillräckligt mellan vad som i framställningen bör vara huvudsak
och vad som bör vara bisak, ja ofta bli bisakerna rent
oproportionellt framhävda».

En liknande anmärkning framställer dr. G. Bjurman, när han
i mycket försynta och för övrigt i mycket erkännande
ordalag yttrar (Aftonbladet 20/10 1919):

Den svenska filmen har nu nått den ståndpunkt, att den
näppeligen har mycket att lära av utlandet. Det skulle i så fall snarast
vara ifråga om själva handlingens fart. En viss benägenhet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhbiograf/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free