- Project Runeberg -  Biografen, ett ord till fackets män samt till föräldrar och lärare /
103

(1922) [MARC] [MARC] Author: G. Halfdan Liander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den dramatiska filmen som konstart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för några år sedan behöver ej längre ha sin tillämplighet i
samma grad, som när det skrevs.

Man får ju hoppas, att ej minst svensk filmkonst lärt och
fortfarande lär av sina misstag, och trots alla dess
kvarstående svagheter — fullkomlighet nå vi ju aldrig — ha
vi dock anledning att känna oss stolta över den och vid den
måhända knyta den förväntningen, att den en gång skall åt
filmdramat skänka den grad av konstnärlighet, som ställer
det över allt geschäft och smutsig spekulation, och åt
detsamma förläna den specifika egenart, som är i stånd att göra
det till vad det bör vara: en självständig konstart för sig,
som icke eftersträvar att vara något annat eller för mer än
vad den är eller att verka med andra än sina egna medel.

Vad är det nu i själva verket, som givit vår filmkonst
kraft under vingarna och gjort den till vad den är? Är det
månne icke saknaden i det svenska folklynnet av detta
business-sinne, som visst är så bra att ha »in the struggle for
life», som är i stånd att hos ett folk underhålla energi och
livskraft och även skapa stora nationella framgångar, men
som också har den mindre goda tendensen att vilja draga
ned alla ideella värden med uteslutande intresse att evolvera
dem i dollars?[1] Måhända det också är något annat, kanske


[1] Ett alldeles färskt exempel på detta underskattande av andliga värden har
nyligen givits oss från Amerika, där en filmfirma, som underhandlat om inköp
av filmen »Herr Arnes pengar», velat uppställa som villkor för affärens
avslutande, att filmdramats avslutning måtte ändras i överensstämmelse med den
amerikanska publikens smakriktning. Dramat slutar som bekant tragiskt och
kan icke annat för så vitt man icke skall göra våld på innehållet, vilket
grundar sig på Selma Lagerlöfs roman med samma namn. Men det är
ingenting mindre än detta, som fordras, då nu den amerikanska firman framställt
det naiva kravet, att pjäsen skall få ett lyckligt slut. Det är nästan som om
man skulle höra en röst från galleriet. Huruvida dramats regissör, hr Stiller,
som nödgades kvista över till dollarlandet, lyckades beveka firman till
eftergift och sålunda avvända ett attentat, som, skulle avsevärt ha sänkt den svenska
biografkonsten och prisgivit den åt föraktet, är oss obekant. Vilken
missaktning ligger f. ö. icke redan i själva försöket!

Det är fullkomligt förkastligt att på dylikt sätt förgripa sig på framstående
litterära verk och samtidigt neddraga ett stort författarenamn. Det skulle
kunna likställas med ett helgerån, om det över huvud funnes något heligt
för penningmoralen. Ett annat exempel på, hur samvetslöst biografgeschäftet
vågar handskas med en stor författares verk, är filmen »Kungen av Klondyke»,
vilken uppfördes i Stockholm under febr. f. å. Filmen, som utgav sig för
att vara en reproduktion för biografscenen av Jack Londons berömda roman,
var en fullständig förfalskning av dess innehåll. Man måste beteckna det
som minst sagt otillständigt att i vanställd form utnyttja litterära mästerverk
för geschäftsyften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhbiograf/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free