Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— U o
vrår ett anslag, utan att han själf visste hvar
och endast kände, att någonstädes en sträng
vibrerade; erinringar hade väckts af den mest
förmedlade natur, det ena sinnets intryck hade
öfverförts i det andras — med ett ord, det hade
bildats en för honom själf föga skönjelig
bakgrund af föreställningar, hvilka hvar och en för
sig förde in en känsloton i den stämning, som
omgaf honom. Hvad han nu ville hafva uttryck
för, var denna stämning, och det kunde i och
för sig vara alldeles likgiltigt, hvilka medel han
anlitade härför, om han endast lyckades. Han
kunde rikta sig på intrycken i första hand, på
hvad han för tillfället såg och hörde, eller han
kunde vända sig mera direkt mot de förmedlade
föreställningarna som blifvit väckta till lif och
måhända helt och hållet lämna å sido de
ursprungliga förnimmelserna såsom mer eller mindre
tillfälliga anledningar. Valde han, såsom realist,
antagligen det förra, hade han i alla fall att tillse,
att ledningen verkligen vore öppen ända till den
punkt, där känslotonen anslås. Men här
nedtystades hans goda instinkt af konstskolan. Han
litade utan vidare på, att vid en noggrann
afteckning af det yttre också stämningen skulle
följa med, och däraf dessa många detaljer, hvilka
liksom falla utanför dikten och ej höra med i
stämningen utan endast kommit med därför, att
de råkat hänga samman med det andra. Äfven
hos diktare som börjat frigöra sig från realismen,
träffar man här och där på en dylik klump
verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
