Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
äfven författaren ett artigt leende erkännande
för den vackra form, hvari han klädt sitt arbete
— »ett verkligt språksmycke». Som om icke
denna form just vore arbetets väsentliga
innehåll! Det ligger något, låt oss säga kostbart, i
det välbehag och den feinsmecker-min, hvarmed
bildningsfilistern gör sin kur för dessa »stilens
blommor», som han tager för pynt, och som han
fröjdar sig åt på samma sätt som åt sitt eget
fest-oratoriska kling-klang.
Det är just den filiströse granskarens fint,
att föra det innehåll, som han själf icke är i
stånd att gifva eller tillägna sig, in under
rubriken form, för att därmed beröfva det
vetenskaplig kurs och endast gifva det värde som
delice och krydda. Och det behöfver därför
knappast vara en paradox, om någon säger, att
formen är allt och innehållet intet. Då en
historiker utan konst angifvit de olika egenskaper
som möjligen ingå i en historisk karakter, men
utan att dessa egenskaper springa samman till
något individuellt, och en annan författare, med
framlockande af friska, lefvande drag, med
sammansättningar, jämförelser, bilder, med alla de
grepp, som endast den geniala instinkten finner,
lyckats fånga just detta individuella — så strör
kritikern artigheter för de granna orden. När
en historieskrifvare för länge sedan är på det
klara med kausalsammanhanget, groft och
abstrakt taget, och han godt skulle kunna nämna
vid namn den idé som han varit på jakt efter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
