Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
som forskningen kommer inom vår känslovidd,
slår den ut i stämning. Det förefaller som om
det poetiska elementet blefve mera koncentreradt
allt som stoffet mera bearbetas. Detta senare
undergår en följd af reningsprocesser, för hvarje
gång befrias det från något obehörigt, hvilket
fälles till botten och afskiljes, och hvad som står
kvar som ett sista destillat, en guznta essenlia —
är icke det alltid poesi?
Vetenskapen åsyftar att komma till en allt
högre grad af enhet, till synteser af allt högre
ordning. Äfven då nytt material hopas, är det
— oafsedt praktiska sidointressen — behofvet af
en ny syntes, som leder forskarne. Så länge
syntesen ännu är oklar, gå de på måfå, i
planlös detaljforskning, och under alla tider är det i
vetenskapens förrådskammare ett betydligt
öfverskott af sådant material som ännu icke fått
någon användning. »Die Theile haben sie in der
IHand, fehlt leider nur das geistige Band.» Detta
material bearbetas, och bearbetningen består i
att detaljerna ställas i sammanhang med
hvarandra. De ingå kombinationer, hvilka sträcka
sig vidare och vidare, och när en af de stora
epokerna kommer, är det en väsentligen högre
syntes som är färdig och i ett slag griper ut
öfver stora områden. Så med. Copernicus och
Newton och Linné och Darwin, och alla andra
stora forskare.
Men icke ens dessa vetenskapliga synteser
beröra oss alltid som en diktartanke. De
refe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
