Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
rera sig — skall man invända — endast till
förståndet och uppkalla icke någon stämning. Och
häraf skulle man då draga den slutsatsen, att
den enhet som vetenskapen åsyftar är af helt
annan art än den som diktningen åstadkommer,
och att vetenskapens arbete kan drifvas till sin
högsta fullkomning utan att vetenskapen därför
blir i minsta mån mera besläktad med konsten.
Emellertid — är vårt teoretiska behof
verkligen tillfreds, och är det syntetiska arbetet
därmed afslutadt, sedan vi uppställt den abstrakta
formeln för en företeelse? Om det så förefaller,
kan det måhända bero på, att vi betrakta en
särskild vetenskap, eller endast en begränsad
afdelning inom denna, isolerad för sig. Men då
ett fack inom vetenskapen afslutat sitt arbete
med ett ämne, är forskningen i sin helhet ännu
icke färdig därmed. Det går endast öfver
gränsen från en vetenskap in i en annan. Angående
exempelvis en sådan tanke som den Darwin
införde i sin vetenskap, kan det först och främst
ifrågasättas, om den icke redan i och för sig
kan väcka en känsla af samma art som den vi
erfara, då en diktare öppnar något vidsträckt
perspektiv för oss, men i alla fall är det
påtagligt, att denna tanke icke rymmes inom det
naturhistoriska facket ensamt, utan griper in på
äfven andra områden och där utvecklar sig i de
mångfaldigaste tankeförbindelser och gör sin
insats i vår totala lifsåskådning. Och hvarje
forskningsmaterial måste ju, innan det förts fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
