Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 492 —
en i förväg tillkommen syntes, hvars innehåll
det gäller att analysera. I ena fallet gå vi
tillväga liksom då någon genomvandrar ett land
och efter hand kan göra sig en totalbild af
detsamma, i det andra fallet hafva vi förut från
någon utsiktspunkt fått den allmänna
konfigurationen af landet och hafva sedan att justera
enskildheterna genom en undersökning punkt för
punkt. Analysen och syntesen äro tvenne
strömningar som ideligen mötas, som den ena tråden
i en väfnad möter den andra. Man kan säga,
att de förutsätta och intermittera med hvarandra
som in- och utandning (Goethe), men i själfva
verket äro de ännu mera intimt förbundna, så
att hvarje syntes på samma gång är en analys,
en isolering (jfr sid. 25), och tvärt om. Båda
dessa riktningar äro att iakttaga alltid och
samtidigt. Men detta hindrar icke, att stundom den
ena kan förhärska, stundom den andra. Det
kan hända att analysen går i förväg för
syntesen, såsom förhållandet är, då vi hafva ett
öfverflöd på material, på detaljforskning, som icke
funnit ett bestämdt mål; och det kan hända att
syntesen ilar före och i dunklet uppfångar, så
godt den kan, ett sammanhang, innan den
analyserande undersökningen kommit dit med sin
lykta. Och det kan mycket väl sägas, att den
ena tiden öfvervägande lider af osmält material
och törstar efter en syntes, en idé, ett befriande
ord, liksom Faust i sin myckna lärdom, och den
andra tiden tvärt om har tumlat sig trött med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
