Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 —
från början hade, totaluppfattningen af ett
vidlyftigt material på en gång som syntesen
möjliggjorde. När vi företaga en närmare granskning
af en tanke, komma vi in bland detaljerna och
kunna endast tänka på en begränsad mängd af
dessa, och äfven stöta vi på en del afvikningar
och motsägelser i smått som icke vilja låta
förena sig med hvarandra, svårigheter som, äfven
i de fall där de visa sig öfvervinneliga, dock
för en tid måste förhindra den syntetiska
enheten. En dylik öfvergångsperiod, då allting
ligger i spillror och skräpar som arbetsmaterial
på vetenskapsmannens bord, kan svårligen
undvikas, om vi vilja försäkra oss om syntesens
riktighet i alla fogar. Dock är det så, atti
samma grad ett arbete är genialt, är denna
öfvergång midre märkbar, och stoffet behärskas äfven
under granskningen så väl, att enheten icke
brister, och icke heller stämningen. Då
emellertid under en sådan öfvergångsperiod det teoretiska
underlag, som behöfves för en stämning, icke
längre är för handen, är det naturligt, att poesier
för samma tid är förjagad. Men i fall vi, sedan
detaljerna äro klara, alla hvar för sig
undersökta och utredda, kunna vända tillbaka och
skåda ut öfver det hela igen — är det då icke
förmodligt, att vi å nyo skola erfara samma
lyftning och höga ro i sinnet, och att stämningens
fågel åter skall komma och slå ned invid oss?
Ett exempel till belysning häraf må hämtas
från ett af Ibsens dramer, »Peer Gynt». Då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
