Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
.klarhet och svalka, han har lupit fram denna
process så långt i förväg, att han kommit in i
en tillvaro som ligger bortom vår egen, ett
/e/:seits, där våra begrepp icke gälla, där våra
motsatser icke äro motsatser, i en framtidsvärld, där
människan är så förändrad, att hon står som en
ny skapelse för oss, hvars känslor vi icke kunna
gifva namn utan att i dem lägga in något af
vårt eget ofullkomliga som gör dem falskå —
såsom det är oss svårt att till Spinozas sats
tänka oss och, för oss, omöjligt att i
verkligheten realisera ett själstillstånd, hvari vi icke mot
hans mening få med något af det som är
kärlekens motsats. Spinoza har endast i så
ofullkomliga genomgångar brutit in till denna tillvaro,
att den ännu lämnas af honom som ett obekant
land, dit endast då och då någon kommer att
förirra sig, utan att han kan bibehålla sig där
eller säga hvar han varit eller vet om det varit
endast en skymt i drömmen. Spinoza har aldrig
tänkt på att bevara och afteckna hvad som
skymtat för honom af denna värld. Kanske också,
att han aldrig skådat denna värld i den fulla
rikedomen af dess lif.. Är det möjligen tänkbart, att det
varit ett ganska litet och småborgerligt lifsområde,
som varit det ursprungliga objektet för Spinozas
tanke, och att det endast är med detta för
ögonen som han korrekt genomfört sin tankegång
och lärt sig att se lifvet sub specie æternitatis?
I alla fall har Spinoza förlitat sig på
defmnitionerna, och medan han i den konstrika fogningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
