Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
»IKom tystnad, kom, med dunkelblia vingar
mig öfverhölj, och näps de fräcka ljuden,
o va .
som våga själens helga andakt störa.»
(Stagnelius.)
—L
Eör att åter anknyta till den punkt, från
hvilJ ken jag utgick, så har jag alltså velat på
olika områden iakttaga, hvad det är som
sker i den öfvergång, hvarigenom vårt vetande
antager en intuitiv karakter. Helst är det vid
själfva gränsen, där förvandlingen äger rum, som
jag låtit min undersökning hålla sig, den gräns
där en hvardaglig eller en vetenskaplig
betraktelse slår ut i stämning. Jag har trott, att det
för den, som håller ögat just på denna gräns,
skulle visa sig, att det innehåll som före
metamorfosen fanns för handen, det gick icke förloradt,
utan koncentrerade sig och var alltsamman, och
oändligt mera, med i den nya produkt som
uppstod; att i detta moment vår teoretiska förmåga
stegrar sig till en väsentligen högre potens. Det
kan vara rätt och gagneligt att just vid det
ställe, där den intuitiva förmågan passerar
grän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
