Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
ofte underlig sammen i hendes forestillinger.
Da hun saa tilslut opdager, at de to er de
samme, og at hendes drømmebillede er blit til
en sindssyg, foragtet kramkar, blir hun
naturligvis forfærdelig skuffet og bedrøvet.
„Så kom sanningen öfver Ingrid, kom
slående och förödande, så att hon kunnet skrika.
Det var ej den älskade, som vakat öfver henne.
Den där dåren var det. Hon hade fått stanna
här, därför att hon talat väl med honom. För
att hans mor velat fullborda en god gärning,
som han börjat. (Nemlig at redde hende fra
døden). Men till henne skulle ingen komma,
ingen hade fört henne, ingen hade väntat henne.
Det var drömmar, hugskott, synvilla.
A, hvad detta var bittert! Om hon bara
aldrig väntat honom!
Men på natten, då Ingrid låg i himmelsäng
under brokiga sparlakan, drömde hon gång på
gång, att hon såg studenten komma hem. „Det
var ej du, som kom," sade hon då. „Visst var
det jag", svarade han henne. Och i drömmen
trodde hon honom.
Igjen dette, at i drømmen laa det rette,
medens virkeligheden viste hende usandheden.
Og saa kommer det forunderlige og dybe
kapitel om Fru Sorg, hun, som maa ha et rum
i hvert hjem til sorgens sorte „fläderlappor".
Og det nytter ikke for os at gaa omkring sorgen,
vi maa til og med aabne et vindu med vilje i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
