Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
nar jag, att du kan stanna," sade kung Olaf.
„En ringa man var jag för, och för allt ondt
maste jag bäfva. En fattig jordisk kung var
jag, för arm att skänka dig min nåd. Men nu
är himmelens härlighet gifven mig. Om du är
svag, så är jag Herrens hjälte. Om du faller,
så kan jag uppresa dig. Gud har utvalt mig,
Astrid, du kan ej skada mig länger, men jag
kan bistå dig — ack, så jag talar — i denna
stund har Gud tömt sin kärlek i mitt hjärta så
rikligt, att jag ej ens forstår, att du felat."
Och i stor mildhet upplyfte han den
darrande gestalten, och ömt stödjande henne, som
alltjämt snyftade och knappast kunne hålla sig
uppe vände han med Astrid åter till
kungs-gården." —
Og slig lar Selma Lagerlöf sit drama ende.
Fra legendesamlingen i denne bog maa
Catarina af Siena nævnes.
Hos Selma Lagerlöf faar ikke dronningerne
være bare dronninger; hun finder frem hjertet
under dronningkaaben. Men heller ikke de smaa
helgeninder faar være bare helgeninder. Ogsaa
her søger hun efter det menneskelige moment,
som kan gjøre disse overjordiske væsener lidt
mere forstaaelige for mennesker af kjød og blod,
et bitte lidet svaghedspunkt midt i al helligheden.
Hun fortæller, at blandt de
kjærligheds-gjerninger, den lille Catarina af Siena fik at
udføre, var ogsaa den at forsøge at tæmme en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>