Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
et sted i Döden befriaren: „Hvem är den, som
trampar jordens grönskande stigar och ej vet,
att han är hemfallen åt bedröfvelsen, åt sorgen,
åt olyckan, åt döden?"
Og hun har et kapitel til i Gösta Berlings
saga, som heder Lifvets stigar. Det begynder
saa: „ Tunga äro de vägor, som menniskor
hafva att vandra på jorden. Økenstigar,
träsk-stigar, fjällstigar. Hvarför får så mycken sorg
gå ostörd tilis den förirrar sig i öknen eller
sjunker i träsket eller stupar i fjället? Hvar
äro de små blomsterplockerskorna, hvar äro de
små sagoprinsessorna, ur hvilkas spår rosor växa,
hvar äro de, som skola strö blommor öfver de
tunga vägarna?"
Selv er hun en slig sagoprinsessa, som strör
blommor öfver de tunga vägarna. Thi det gjør
den, som i bogstavelig forstand fortæller os
eventyr, saa vi glemmer os bort lange stunder, ser
ikke ökenstigar, träskstigar og fjällstigar for alle
blomsterne, hun stør ud over dem.
Og hun gjør mere end at gi os glemselens
hvile en stund. Hun lærer os at se stort paa
sorgen.
Da jeg skrev om Antichrists mir alder, skulde
jeg tat slutningen af den med; men jeg gjemte
den, for at den ogsaa kunde bli slutningen paa
min bog. Hun gir os nemlig i den sin skjønne
livsvisdom om sorgen. Og den lægger hun i
den gamle, milde pave Leo’s mund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
