- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
6

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna rätt var dem tvärt om uttryckligen tillförsäkrad i
kyrkolagen1), i enlighet med hvad som var stadgadt iflera äldre
förordningar. Det heter nämligen, att, »när de vilja förrätta sin
gudstjänst med läsande och sjungande, skola de det göra uti
sina hus och härbergen inom lyckta dörrar för sig allena och
utan anställd sammankomst med andra».

Däremot var det dem helt och hallet förbjudet att, vare
sig offentligen eller i enskilda mindre kretsar, på ett högtidligare
sätt fira gudstjänst och att begagna sig af egna präster 2). Det enda
undantaget härifrån gällde främmande makters sändebud, hvilka
ägde rätt att medföra och låta betjäna sig af egna präster till
förrättande af gudstjänst och till sakramentsförvaltning. Denna
dem redan förut tillförsäkrade rättighet stadfästes genom
kyrkolagen 3), hvari de därom utgångna förordningarna fastställas,
hvilka innehålla närmare bestämmelser i denna sak4). Enligt
dessa var det först och främst förbjudet landets lutherska
invånare att deltaga i sådan gudstjänst. Men äfven främlingar, som
ej tillhörde ministrarnes husfolk, var det förmenadt att begagna
ministerkapellen för att gemensamt med trosförvanter fira
gudstjänst och att där åtnjuta nattvarden af präster af egen
bekännelse. De ofta upprepade förordningarna tyda på, att missbruk ej
sällan förekommo, i det att förordningarna i både det ena och
det andra af de nämnda afseendena öfverträddes. Detta gjorde
ock, att förbuden alltjämt skärptes.

Hvad de nämnda religionsstadgarna innehålla i fråga om
ministrarnes gudstjänst, är förnämligast följande. Gudstjänsten
skulle förrättas i sändebudens egna hus; endast de själfva ägde
att med sitt husfolk deltaga däri. De främmande prästerna
hade ej rätt att annorstädes predika, lika litet som det var dem
tillåtet att, vare sig inom eller utom ministrarnes hus,
tillhan-dagå öfriga trosförvanter med prästerliga ämbetsförrättningar.
Ofverståthållaren i Stockholm samt landshöfdingar och
guvernörer i landsorterna och provinserna hade att jämte prästerskapet
öfvervaka, att nämnda bestämmelser efterlefdes5). Om
lega-tionsprästerna öfverskredo sin befogenhet, skulle de icke mera
aktas såsom privilegierade personer, utan skulle den skyldige,

b Kap. I § 5. 2) Sa t. ex. rel. st. af 1055 §§ 2 o. 3, Reg. form 1060
§ 1. Karl XI:s försäkr. 1072 §§ 1 o. 3, K. !L. kap. I § 3. b Kap. I ^ 4.
4) Förordningarna af 1055, 1067 o. 1071. 5) Rel. st. 1655 § 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:17:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free