- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
7

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan han för sitt brott blifvit anklagad hos sin husbonde, den
i sådana fall ej vägra kan honom ifrån sig skilja», förvisas
landet samt aldrig mer tillåtas att åter inkomma. Och om någon
ginge »så vida öfver skredet, att han understode sig till locka,
tubba eller truga någon af våra undersåtare» till alfall och att
antaga villfarande lära, skulle han allvarligen straffas, »där han
gripen och till sådant lagvunnen blifver» J).

På grund af förnyade öfverträdelser ansågs nödigt att
genom en ny förklaring närmare uppdraga gränserna för den rätt
till religionsöfning, som skulle tillerkännas de främmande
rikenas representanter i landet. Anledningen härtill var, att den
kejserliga envoyén Basserode hade i sitt hus.haft en jesuit,
hvil-ken sedan Basserode atlidit, kvarstannat i landet. Här hade han
fortfarande förrättat gudstjänst, dels i den aflidne ministerns hus,
dels hos svenska undersåtar, hvarförutom han förledt sådana till
alfall. Han arresterades och lagfördes på grund häraf samt
dömdes till döden. På spanske ministerns förbön fick han dock
nåd, men förvisades landeta). Den förklaring öfver den fria
religionsöfning, som var medgifven främmande sändebud,
hvil-ken med anledning häraf, 1671, utkom, innehöll först ett närmare
angifvande af, hvilka sändebud skulle hafva rätt till
religionsöfning. De skulle äga karakteren af e. o. legat eller legat, e.
o. envoyé eller ock resident. Vidare anmodas de att låta
förrätta sin gudstjänst på eget språk och inom lyckta dörrar, och
borde de katolska ministrarne låta betj äna sig af egentliga
präster och icke af jesuiter, »hvilka för sina oroliga och förargliga
maximer blifva själf uppå många påfviska orter för misstänkta
hållna och icke gärna lidna», hvadan ingen sådan hädanefter
skulle tillåtas att under någon förevändning inkomma eller
uppehålla sig i riket. Samtidigt härmed utgick ock en kunglig
befallning om religionsstadgarnes iakttagande. »Emedan vi fast
ogärna förnimma», heter det däri, »huruledes en del af våra
undersåtar, särdeles de, hvilka äro af annan religion än den
evangeliska, som vi oss bekänna till», öfverträda förra
förordningar, så erinras om dessa stadgar, enligt hvilka icke blott
lutherska undersåtar är förbjudet att deltaga i främmande
gudstjänst, utan ock »alla andra, hvilka, varandes af någon
främmande religion, sig här i riket uppehålla», hafva att »låta sig

’) Kel. plak., 1GG7 § 5. 2) Anjou, auf. arb. s. 439.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free