Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garne öfvergingo till den lutherska kyrkan. De uppmanades
därföre också att deltaga i den allmänna gudstjänsten. »Vi
förmoda», heter det, »att kvar’ och en välbetänkt af sådana
främmande, hafvandes åhåga och nit om sin själs salighet och
lust att bruka de medel, som Gud kafver förlänt, att komma
till en rätt kunskap af samma evigvarande goda, skall,
medan han är i vårt land och stadder under rättsinnige kristne,
själfkräfvandes och för sitt eget bästas skull vilja bevista vår
krist- och offentliga gudstjänst och dessförutom gärna lida och
umgås med Guds ords tjänare». Därföre erinrades också
prästerna att både i kyrkorna och i hemmen söka »på alla
gör-och möjliga sätt, men enkannerligen förmedelst kristliga
undervisningar och saktmodiga förmaningar draga dem, som de se
fara ville, in på rätta vägen och till vår religion». Om någon
»af villfarande religioner» befunnes vara »trög att fatta rätta
grunden af sanningen», borde församlingens prästerskap anmäla
det för sina förmän, hvarefter de »samtliga» hade att
vinnlägga sig om att »en slik människa må kunna bringas till
Guds sanna kunskap» x).
För att prästerna skulle kunna hafva bättre uppsikt med
de främmande, och väl också för att de skulle kunna fullgöra
sin sist nämnda skyldighet, voro dessa förpliktade att efter åtta
dagars vistelse på någon ort anmäla sig hos kyrkoherden och
upp-gifva den lära, till hvilken de bekände sig. Försummade någon
detta, skulle han hafva gjort sig förlustig den frihet, som. var
förunnad hans trosförvanter, hvarjämte han skulle blifva »hållen
och ansedd för den, som ett ondt uppsåt hafver och genom ett
slikt sitt religions-förborgande hafver sökt och försåteligen
eftertraktat till att anstifta något buller och oväsende». — Vi
vilja slutligen nämna, att främmande trosbekännar9 ej kunde
bekläda något statens ämbete 2).
Den religiösa friheten i landet var sålunda skäligen
inskränkt, och de band, som lades på samvetsfriheten, voro stramt
åtdragna. Affall från landets lära var belagdt med strängt straff.
Det var förbjudet’ att utsprida främmande lära och å andra
sidan väl sörj dt för att hindra tillfälle till någon besmittelse
däraf. Ungdomens såväl som andra medborgares resor i
främmande land voro öfvervakade, på det att icke någon skulle blifva
ij Rel. stadg. 1G55 § 6. 2) Se t. ex. Karl XI:s forsäkr. 1672 § 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
