- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
13

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÖRRE FRIHET ÄN FÖRORDN. ME DG IF VA.

13

åtminstone enskilda präster icke ställde sig det k. brefvet till
efterrättelse. Konsistorii preses måste därföre upprepade gånger
förmana Stockholms kyrkoherdar att iakttaga förordningen. A id
ett sådant tillfälle upplystes det af en af de närvarande, »att
härmed var strängt i förstone, men nu sedan har den
ordning-fallit som allt annat». Konsistorium lät emellertid uppsätta ett
särskildt formulär, hvaraf man kunde betjäna sig vid sådana
förbindelsers utfärdande, kvilket också under den närmast
följande tiden iakttogs1). Detta var dock icke i öfverensstämmelse
med öfverhetens önskan.

Konsistorii preses var vid ett tillfälle 1688 uppkallad i k.
kansliet, hvarvid han tillsades att i ifrågavarande afseende
»lämpa sig efter tiden». Kort därefter ankom också ett
kungligt bref af den 29 Okt. s. å., hvarigenom föreskriften af 1684
uttryckligen upphäfdes. Prästerskapet borde i detta afseende
ej fordra mer än kyrkolagen stadgade och skulle därföre »icke
vidare påstå den formaliteten med reversen, dock likvisst ej
underlåta att muntligen förehålla kontrahenterna deras plikt»
att uppfostra sina barn i enlighet med religionsstadgarnas
föreskrift. Med anledning af detta bref, som tydligen egentligen
afsåg de reformerte, beslöt konsistorium, att, då båda
kontrahenterna tillhörde denna kyrka, skulle de ej affordras någon
skriftlig förbindelse. Då’däremot någon af luthersk bekännelse
ingick äktenskap med främmande trosförvant, katolik eller
reformert, samt då vigsel ägde rum emellan tvenne katoliker,
skulle det förra bruket fortfarande iakttagas* 2). — Utan tvifvel
var det samtidigt härmed, som öfverståthållaren fick den i det
följande omtalade muntliga befallningen att ej förfara så strängt
gent emot de reformerte.

’) Stockh. kons. prot. d. 9 Mars, 20 April 1687. 18 September 1G88.

2) Kons. prot. d. 24 Okt. o. 7 Nov. 1688. — Att det nämnda kungabrefvet
af d. 29 Okt. egentligen gällde de reformerte, framgår tydligt af hvad preses
berättar hafva förefallit, då han varit uppe i kansliet. Därvid hade han
erinrats om. »dels huru starkt förbunden den katolska ligan är, hvilken där hon
skulle kunna kasta de reformerade öfver ända, skulle de lutherske i lika måtto
angripna varda, dels ock det tillstånd, som nu är i England, emellan
konungen och de reformerade, hvilka såsom de med oss äro intagna in foedus
evan-gelicum, så är det mycket betänkligt att stränga dem här i riket». Han hade
vid ett annat besök i kansliet funnit, att dess mening var, att »för dessa
farliga tiders konjunkturer måste man något se igenom fingren med de
reformerade».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free