- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
14

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

Belysande för regeringens ställning till ifrågavarande
tros-bekännare vid denna tid är en förklaring, som afgafs på ett kungl.
bref till öfverståthållaren af den 3 Maj 16871). 1 detta bref

förordnades, att en fransktalande pastor skulle tillsättas till
deras tjänst, som voro af fransk nationalitet och ej förstodo
svenska språket, kvarjämte öfverståtbållaren fick befallning om
reli-gionsplakatens noggrannare efterlefvande. Brandenburgske
ministern hade klagat öfver i nämnda bref förekommande hårda
uttryck mot de reformerte, särskildt att de blifvit kallade kättare.

Häraf, menade han, togo sig katolikerna anledning att
utsprida, att man i Sverige gillade de förföljelser, för kvilka
de reformerte på åtskilliga håll voro utsatta från katolikernas
sida, »hvilket lärer styfva de katolske och bedröfva de
reformerte, i synnerhet kurfursten af Brandenburg», som hoppats på
ett förbund mellan protestantiska furstar mot de förföljelser, som
katolikerna föröfvade mot de båda protestantiska kyrkornas
be-kännare. — På grund häraf afgaf regeringen en förklaring af
följande innehåll. Ehuru hvarken Upsala möte eller senare
utgångna förordningar medgifva de reformerte större frihet än
katolikerna, enär man ej »funnit anständigt att göra någon
åtskillnad, på det de katolske potentaterna icke måtte få tillfälle att
ifra sådant emot de lutherske å sina orter», så kar man med
nämnda förordningar egentligen åsyftat katolikerna, hvaremot
man brukat »connivence» med de reformerte. Desse få också
obehindradt hafva* fria sammankomster och få »offentligen med
klockringande och processer» begrafva sina döda, livadan den
fransktalande predikantens tillsättande föregifves ej egentligen
hafva skett för deras skull. Vidare förklaras, att man med ordet
kättare ingalunda afsett de reformerte, hvilket ord gärna kunde
hafva utelämnats. Skrifvelsen slutar med den försäkran, att de
reformerte ej hafva någon grundad anledning till farhågor», så
länge de hålla sig skickligen och stilla, ej göra förargelse och
ej locka andra, eftersom dem lärer samma frihet tillåtas såsom
tillförene» 2). Helt säkert var det närmast med anledning af
dessa klagomål, som Stockholms konsistorium och
öfverståt-hållaren fingo de nämnda orderna.

Vid 1689 års riksdag klagades i prästeståndet öfver att
■ en hel hop folk tid efter annan gå till främmande religions-

b Om detta bref se nedan. 2) "Skrifv., förmodl. ställd till Brandenb.
ministern, finnes i kono. bland Handl. rör. reform.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free