- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
15

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gudstjänster», i synnerhet hos den brandenburgske
ambassadören. hvarföre man också ansåg nödigt att hos k. m:t anhålla
»att liberum religionis exercitium, som här i Stockholm mycket
öfvas, måtte i synnerhet hos dem af vår religion förekommas».
Biskoparna ingingo också med en skrifvelse i detta ämne, däri
de klaga, att främmande gudstjänst öfvas nästan offentligt, och
att »stadsens invånare hopetals med sina barn bevista densamma
i ambassadörernas hus», kvilket förutom det, att det strider mot
kyrkolagen och utkomna förordningar, också skall »föda af sig
en stor förargelse och en mycket eftertänklig fara», och
begärde, att k. ih:t ville vidtaga åtgärder för att afstyra »sådant
själfsvåld och egenvillig frihet». Härpå erhöllo de ett rätt
skarpt svar. Konungen förklarade, att han vid alla tillfallen
»gifvit så klara prof af det nit och sorgfällighet, vi städse
dragit för den rena och sanna evangeliska lärans vidmakthållande
samt all främmande religionsöfnings görliga hämmande och
förtagande». Och som inte heller befallningshafvande eller
prästerskapet i hufvudstaden inkommit med några klagomål, så
hade det varit af nöden, »att I härvid andragit själfva specialia
och intet besvärat oss med ett så generaliter uppsatt klagomål,
hvilket mera lämnar oss i ovisshet om rätta meningen och
intentionen däraf, än att vi finna det bestå af sådana mål och
omständigheter, hvaruppå en välgrundad resolution skall kunna
fattas och utfärdas». Biskoparna hade därföre att uppge
»spe-ciales casus med deras egentliga beskaffenhet». Därjämte få
prästerna en förmaning att med större flit och allvar efterkomma
»det, som enkannerligen hörer deras ämbete till, och
kyrkoordningen dem jämväl härvid föreskrifver, nämligen att de med
lärande och undervisande uti all saktmodighet och med godt
maner beflita sig att bringa dem, som stadde äro på villfarande
vägar ,till den rätte och sanne Guds kännedom» 1). —
Prästerskapet hade med anledning af saknad föreskrift därom i
kyrkolagen ifrågasatt, att klockringning ej borde tillåtas vid främmande
trosbekännares begrafning. På grund häraf förklarade k. m:t i
sin resolution på prästerskapets anmärkningar vid
kyrkoordningen, att »denna ceremoni med ringningen icke efterlåtes
andra, utan allenast dem, som det af ålder varit förunnadt, näm- i)

i) Se pr. st:s prot. d. 8, 9. 14 Mars 1689 (Pr. st:s prot. f. donna
riksd. finnes tryckt hos J. W., Riksd. 1689). — K. m:ts bref till biskoparna
den 4 Juli 1689 i Palmskj. saml.: Eccles.-et theol.: VII: 44.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free