- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
16

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligen de reformierte, hvilket så mycket mera betänkligt är
dem nu att betaga, som närvarande tiders tillstånd ocb
beskaffenhet en sådan ändring alldeles afråder». Det vore
dessutom en inkomst för kyrkorna ocb rörde ej trons artiklar och
den rätta religionens grund a).

Stockholms konsistorium såg väl ej gärna den frihet, som
lämnades de reformerte, men ansåg sig ej heller kunna göra
något åt saken mot konungens tydliga önskan. Man måste
sålunda stillatigande åse såväl deras, snart sagdt, offentliga
gudstjänst, som att de uppfostrade sina barn i sin lära2). För den
frihet främlingarna i detta senare afseende tilläto sig kunde de
åberopa sig på kyrkolagen, hvari det förordnades, att deras barn
skulle uppfostras i lutherska läran, »så framt de vilja njuta
burskap». Detta stadgande androgo de till sitt försvar och
förklarade, att de ej kunde veta, om barnen i en framtid komme att
blifva svenska undersåtar. Då ärkebiskopen var närvarande vid
ett konsistoriesammanträde för att »hälsa på consistoriales och
fägna sig öfver deras välfärd», passade preses på tillfället att
frambära sina bekymmer öfver att »den kalvinska religionen här
i staden tillväxer och öfverhanden tager». Skälet därtill vore,
dels »att de hos de främmande ministrarna få hålla sin
offentliga gudstjänst», dels den reformerta barnuppfostran.
Ärkebiskopen menade, att konsistorium kunde begära k. m:ts
förklaring på den punkt i kyrkolagen, hvarpå de reformerte stödde
sig, hvarigenom detta själfsvåld borde kunna förekommas. Preses
trodde dock, »att för dessa tidernas konjunkturer lärer k. m:t
intet röra detta verket» 3).

Om man sålunda inte ansåg sig kunna göra något vid denna
sak, sökte konsistorium åtminstone förhindra att öppna skolor
höllos, hvarvid dock ofta svårigheter mötte. Så föregåfvo
främlingarna till sitt försvar, att någon religionsundervisning ej
förekom i deras skolor. En fransman, vid namn David Kohn, hade
af grefve Gyllenborg blifvit inkallad för att undervisa hans barn
i franska språket. Sedan hans tjänst hos grefven blifvit
öfver-flödig, hade han öppnat en skola för fransk ungdom; han upp-

!) Anjou, anf. arb. ss. 442, 443. 2) Franske pastorn Bergius klagar i

konsistorium 1693, att verkställigheten af k. m:ts religionsstadgar »nu uti
fem år kommit uti tämmelig förgätenhet» — en beskyllning som kons. dock
tillbakavisade. Se kons. prot. d. 12 Juni 1693. 8) Kons. prot. d. 22 Okt.
1690.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free