- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
26

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konungen beviljade de dömdes anhållan om befrielse från
böterna1). Däremot erhöllo de ej tillstånd till offentlig
religions-öfning. Samtidigt erhöll öfverståthållaren befallning att
tillställa till landet inkommande ministrar af främmande
bekännelse kopior och extrakt af religionsstagarna för att därigenom
»betaga dem den pretext och förevändning att därom icke
hafva varit informerade och underrättade»* 2).

Till befrielsen från böterna har väl i icke ringa mån
bidragit den förbön, som de holländska generalstaterna fällde för de
dömde. Bland dessa voro nämligen holländska undersåtar, som
vistades i landet, dels för handel, dels för att indrifva
fordringar så väl af enskilda personer som af staten. Generalstaterna
göra med mycken bestämdhet anspråk på att deras undersåtar
befrias från de ådömda böterna och att det tillses, »att ingen
hädanefter med slik aktion må falla dem besvärlig», samt att
de må obehindradt få infinna sig till gudstjänst hos den
holländske ministern, hvilken frihet man vore försäkrad, »att de
med all beskedlighet lära nyttja». Om dessutom äfven öfriga
reformerte för framtiden »intet alldeles må blifva den frihet
betagen att bevista deras gudeliga sammankomster, så lära vi gärna
erkänna oss», heter det, »vara Ed. k. m:t mycket däröfver
skyldige och uti lika eller andra tillfällen däremot visse, uti hvad
högt värde hos oss är allt, hvad vi kunna förstå Ed. k. m:t
vara angenämt, och huru högt vi Ed. k. m:ts vänskap och
benägna hjärtelag mot oss estimera»3).

Säkerligen afsåg man ej att med den förda rättegången
inleda ett strängt tillämpande af religionsstadgarna med förbud
för de reformerte att hålla gemensam, gudstjänst; man ville blott
erinra dem om nödvändigheten att iakttaga större försiktighet4 * *).
Hvad för öfrigt den mot de reformerte förda rättegången
beträffar, torde den mindre få betraktas som ett uttryck för
regeringens stämning mot ifrågavarande trosbekännare än för det
ovisa nit för landets lära, som åtskilliga prästmän, särskildt
den nämnde Bergius, lade i dagen. Dessa ifrare hade också

Puaux, Hist, do l’Etablissement des Prot. Eran?. en Suéde s. 72.

2) K. m:ts skrifv. till öfverståtli. af d. 10 Maj 169-1. (Palmskj. saml.: Eccles.

et theol. VII: 49). . 8) Skrifv. af d. 19 Nov. 1691 finnes bl. Handl. rör. ref.

4) Icke ens Bergius fordrar, att religionsstadgarna ordagrant iakttagas, utan

blott att »åtminstone deras barn till vår religion hållas» (se hans ofvann.

skrifv. till öfverståtli. d. 1 Mars 1692).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free