- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
30

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han dem ingalunda i det egentliga Sverige. Här förändrades i
intet afseende deras rättsliga ställning.

År 1698 gjorde franska flyktingar, som uppehöllo sig i
Holland, förfrågan genom riksrådet grefve Karl Bonde, huruvida de
finge tillstånd att nedsätta sig någonstädes inom svensk
jurisdiktion med tillåtelse att fritt utöfva sin religion. Konungen
ansåg det betänkligt att på detta villkor mottaga dem i Sverige,
men enär redan förut reformerta bekännare funnos i Bremen,
hade lian icke något emot att låta dem dit inflytta, i synnerhet
som det kunde lända till detta lands »uppkomst och tillväxt»,
enär bland dessa flyktingar funnos »en del kapitalister samt snälle
handtverksmän». Desse kunde också komma väl till pass vid
den i samma provins belägna staden Karlsburgs
återuppbyggande. Rådet, hvars utlåtande konungen inhämtade, hade så
mycket mindre något att häremot invända, som redan förut
funnos tre reformerta församlingar i landet med egna präster. Att
Karl XII härvid ej afvek från den af hans fader följda politiken
framgår däraf, att liknande privilegier, som beviljades för
Bremen, redan förut under Karl XI:s regering blifvit tillerkända
den nämnda staden Karlsburg 1).

Detta är dock icke det enda exemplet på att Karl XII ej
ville göra någon inskränkning i det lagstadgade religionstvånget
i fråga om de reformerte. År 1701 gjorde de krigsfångar,
sär-skildt af reformert bekännelse, som funnos i landet, ansökan
om att med vakt få bevista sina trosförvanters gudstjänst hos
de främmande ministrarna. Öfverståthållaren Kristoffer
Gyllen-stjerna underställde saken konungens afgörande, hvilken
förklarade, att de som äro af främmande religion finge allenast i sina
egna rum förrätta sin andakt, »kunnandes dem för ingen del
efterlåtas att bevista gudstjänsten därutom hos de i staden
varande ministrar af främmande religion. Dock där de af
kalvin-ska eller andra religioner vilja gå i våra kyrkor, så hafven I
dem sådant äfvensom dem af den lutherska läran med vakt att
tillstädja» 2).

Den relativa fördragsamhet, med hvilken man behandlade
de reformerte, hade, som vi sett, sin grund särskildt i den fara,

J) Se k. m:ts skrifv. af d. 15 Mars 1698; rådets d:o af 8 April 1698
samt k. brefv. af 21 Febr. 1683 bl. Han dl. rör. ref. 3) Iv. m:ts skrifv. till
öfverståth. d. 6 Juli 1701, riksregistr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free