- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
33

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROPAGANDA. KATÖL. BEGÄRA RELIGIÖS FRIHET.

33

religionsstadgan af JliTi för sådana personer att medfölja de
främmande beskickningarna kit ’ i.

Under början af Karl XII:s regering gjordes förgäfves vid
flera tillfallen i enskilda fall ansökningar från katolikernas sida
att erhålla någon större frihet i religiöst afseende, än som genom
religionsstadgarna var medgifven. En i slaget vid Karva
tillfångatagen katolsk präst, som varit i hertig de Oroys tjänst,
anhöll att få besöka sina sjuka trosförvanter och betjäna dem
med nattvarden. Detta ansåg sig rådet ej kunna bevilja.
Öfve.r-ståthållaren grefve Ctyllenstjerna var särskildt däremot och
menade, att det skulle vara »ett stort scandalum», om en
person, som genom en så »mirakulös kasus» blifvit tillfångatagen,
skulle få blifva ett medel att infrangera de förordningar och
de stadgar, som våra konungar gifvit -).

Franska legationssekreteraren de Gampredon gjorde under
loppet af år 1703 upprepade ansökningar hos rådet, att de
katolska fångar, som furinos i staden, måtte tillåtas att under säker
vakt hos den katolska prästen få komma i åtnjutande af
nattvarden, eller att denne skulle få besöka dem för att betjäna dem
med sakramentet. Som vi veta, var det enligt kyrkolagen
förbjudet för legationsprästerna att bestrida prästerliga
förrättningar hos andra än dem, som tillhörde ministrarnas hus; men som
det här var fråga om krigsfångar, ansågs det såsom en
»extraordinär kasus»., och emedan kyrkolagen ingenting stadgade
härom, liänsköts saken till konungens eget afgörande. Rådets
förfrågan härom till konungen lät öfverståthållaren, utan sina
ämbetsbröders i rådet vetskap, åtföljas af en vidlyftig
reservation, som innehöll hans »oförgripliga renaste samvetsmening»,
livari han afstyrker ansökan såsom stridande mot
religionsstadgarna, och enär det är bekant, huru konungen »i högsta nåder
själf därvid ganska öm är och all kungl. nit visat, att icke något
clet ringaste iirå sig insmyga, som skulle kunna’ draga något
mera skadligt med tiden efter sig, eftersom nogsamt veterligt
är, hvad fcr maximer de påfviska städse bruka att så
småningom deras desseiner påbegynna och sedermera med tiden allt
mer och mer fortsätta». Dessutom anmärker han, att de
Gampredon själf såsom endast legationssekreterare ej kunde göra 1

1) Kons. skrifv. till 1c m:t 1G9G o. 1G97 (kons. akter d. å n:o 225 o.
21). Anjou, anf. arb. s. 447. 2) R&dsprot. cl. 9 Nov. 1701 (ur cn vol.

»Senatens prot. 1701»).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free