- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
35

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖFVERSTÅTH. GYLLEXST.IERXA, GREK KR.

35

dare handtering mot Ed. k. m:ts där varande fångar, betjänte
och undersåtar». Rådet hemställde därför, att det skulle
tillåtas den fångne ryske residenten och hans folk att få under
säker vakt »bevista gudstjänsten hos de andra förnämare
fångarna, hvarest de inrättat sin kyrka». Konungen befallde, att
de ryska fångarna skulle beviljas motsvarande friheter, som de
svenska åtnjöto i Ryssland. Några år senare inberättade rådet,
att förhållandena i nämnda land ändrat sig till de fångnas
nackdel, i det att man till och med »genom grymhet tvungit en
del att undergå deras döpelse och vidskepliga lära med flera
okristliga procedurer», hvarför ock den åt ryssarne här
beviljade friheten blifvit inskränkt. Konungen gillade rådets
åtgöranden x).

Ofverståthållaren fruktade, att på grund af bristande
kännedom om religionsplakaten dessa ej skulle tillämpas med tillräcklig
noggrannhet, utan oskick insmyga sig. Han föreslog därför hos
konungen, att alla k. förordningar och påbud, som anginge »vår
rätta, sanna och saliggörande» religion, måtte samlas och
tryckas tillsammans, på det att man däraf skulle se, »med hvilket
allvar alla Sveriges konungar all främmande religionsöfning för
allom i gemen hafva — betagit och förbudit». Han ansåg
saken så angelägen, att han i en särskild skrifvelse till
konungens rådgifvare, grefve Piper, bad om dennes förord. Detta
föranledde dock ej till någon åtgärd. TJtan tvifvel fruktade man
att genom en sådan åtgärd gifva sken af att vilja upprätthålla
förordningarna i all deras stränghet, hvilket i själfva verket,
såsom vi påpekat, aldrig var höga vederbörandes önskan “).
Detta gäller äfven med afseende på katolikerna.

Några anmärkningar gjordes därför ej mot deras
gudstjänster, hvilka alltjämt fortgingo. De kunde opåtalt låta betjäna
sig af egna präster vid nattvardens åtnjutande, liksom de äfven
läto desse döpa sina barn, som de också uppfostrade i sin egen
lära. Emot sådana förgripelser mot religionsstadgarna göras väl
understundom anmärkningar i Stockholms konsistorium, dock
utan att några kraftigare åtgärder däremot vidtagas3). Så be- l)

l) Kådets skrifv. d. 10 Febr. 1702 o. 26 Sept. 1705. konungens d:o d.
31 Okt. 1705. Finnas tryckta i Historiska handlingar d. 11 o. III. 2) So
öf-verståth. Gyllenstjernas skrifv. t. konungen d. 13 Jan. 1701 samt t. gr. Piper
d. 9 Jan. s. å. (bl. öfverståtlus skrifv. t. k. m:t). 3) Äfv. bisk:na klaga hos
reger. 1697 öfvor frltmhnas allt för stora frihet, Fe el. handl. \ I: 109.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free